Jag sörjer. Jag sörjer en jävla massa. Jag sörjer 7 år av smärta och sorg, att jag nog aldrig får bli mamma. Jag sörjer att jag förlorat det jag tog för givet förut. Att det var självklart att jag skulle ha barn. Så tänker nog alla. “Jag ska ha minst 2 barn”. Att det slutar med 0 barn är ju inget nån tänker. Jag sörjer att jag är så ensam och har så gigantiskt mycket sorg i mitt hjärta. Kan jag bli riktigt lycklig? Jag är så jävla rädd och så jävla förbannad!
| m | ti | o | to | f | l | s |
|---|---|---|---|---|---|---|
| « Feb | Jun » | |||||
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||
Helen Said:
on juni 1, 2010 at 3:43 e m
skaickar en massa styrkekramar!
Från en Ivf-syster