Otroligt länge sedan jag skrev här och ärligt funderar jag på att ta bort bloggen, då jag aldrig skriver här längre.
Varför skriver jag då inte längre, jo…antagligen för att det inte händer ett skit här. Det händer verkligen ingenting och åren går. Jag ignorerar mina känslor och slår bort dom så fort de kommer för nära. När hjärtat vill sluta slå och paniken griper tag i mig och hackar sönder mig i småbitar. Jag orkar inte tänka på det, jag orkar inte vara i detta längre. Snart är jag 40 och då är det försent, kanske lika bra det, då kanske jag släpper det här, eller så dör jag av sorg. Tänk att aldrig få bli mamma, det kunde jag inte ens i min vildaste fantasi tro, den tanken fanns inte ens, för den är absurd och nu lever jag i det absurda. Tack för det livet!!!
Helen Said:
on januari 11, 2011 at 8:44 f m
Men så här får du inte tänka! du måste prata med någon som kan det här.. Någon som kan hjälpa!
Jag förstår din smärta, jag delade den under några år och vet hur djävligt det kan kännas. Men livet kan vara underbart om vi tillåter det! Vart stod ni när det gällde adoptioner?
styrkekramar
Lotta Said:
on januari 23, 2011 at 5:51 e m
Håller med Helen. Du måste hitta nån att prata med så barnlösheten inte äter upp dig totalt. Ge dig själv en chans att hitta ljuset och livet igen.
Många kramar <3